hej då

förresten så har jag sagt upp mitt gymkort. Jag vet, jag gick med i det nya gymmet för bara typ några veckor sedan men nu vill jag inte gå längre. Så hej då gymmet.

livet leker inte

jag har kommit hem från en vecka i paradiset och nu är jag tillbaka i rutiner. Jag har börjat på mitt springschema vilket har gått bra hittills. Idag är det vilodag, vilket jag utnyttjat till tusen. Jag har suttit i soffan i timmar och kollat på Desperate Houswives och One Three Hill. Än sitter jag kvar här och har inte tänkt att flytta på mig på ett tag heller. Satte nyss på musik på hög volym och jag bara tänker. Tänker på saker jag saknar och på framtiden. Jag är så nyfiken på vad jag gör om 10 år. Hannahs farfar sa på resan "Tänk när man var 20 år och hade hela livet framför sig". Yes, det är jag. Jag har hela livet framför mig men vet inte i vart jag vilj börja leva det. Vad jag vill göra först. Grejen är att jag har hemlängtan och känner mig "stuck" här. Under ett års tid har allting gått på rutiner och jag saknar mitt liv som jag hade innan jag åkte. Anledningen till att jag åkte var faktiskt mest att jag inte ville fastna i Sverige. Jag var rädd att jag skulle bli sittande i ett hus i skogen. Jag lever nu motsatta livet till vad jag skulle gjort om jag skulle vart kvar i Sverige. Jag är glad att jag åkte och ångrar det inte.

Klockan är redan kvart i fem och dagen har varit meningslös hittills. Jag har ingen bil och det regnar utomhus. Det är helt galet vad mina dagar kan gå upp och ner. Igår gick jag först ut och sprang och sedan tog jag en cykeltur till CVS och köpte balsam, tandkräm och lite andra grjejer. Sedan tog jag en cykeltur till, denna gången tog jag med mig hunden Maya. Jag var aktiv hela dagen och solen sken och livet lekte. Idag är jag super oaktiv, solen gick aldrig upp och livet leker inte alls.

Ni tycker nog att jag är en bortskämd unge i ett snyggt hus med pool men sanningen är att jag vill ha allting som jag inte har och skulle kunna byta det med nästan allting jag har. Pengar gör en inte lycklig. Det är ett fakta.

I måndags var et exakt 4 månader kvar tills mitt "program" här slutar. Veckorna räknas ner och jag blickar igenom min kalender alldeles för många gånger om dagen för att se när nästa roliga grej kommer så att tiden ska gå fortare. Fast grejen är ju att tiden aldrig går fortare, eller saktare. Nu ska jäg nog kolla på lite mer av OTH och sedan får jag väl gå och lägga mig så att det blir morgon. (fortare)

På semester i paradiset

Om det är till paradiset man kommer efter döden kan jag försäkra er alla om att det kommer att bli underbart.
Photo: Nikki Krause

I'm bored

Yes, jag är så otroligt uttråkad. Jag vet att rätt mycket saker händer omkring mig och att vi ska ut och resa åså, men jag är ändå sååå uttråkad för jag gör ingenting och ingenting händer eller utvecklas. Allting är bara samma samma samma hela tiden. Jag behöver ett projekt som får fram drivkraften ur mig. Jag har till och med tröttnat på mitt nya gym. Jag ska sluta. Jag saknar att ha 1000 bollar i luften och planera och ordna och fixa. Som när jag och tre av mina vänner fixade Sinclair's bal på Gustavsberg. Jag hade skitkul!! Jag vill fixa och ordna och planera något. Har ni några ideér på vad jag kan göra?!?!

Jag fick en idé när jag läste en hälso tidning från sverige. I tidningen fanns ett schema på när och hur man ska träna för att bli en grym löpare. Det ska jag testa på. Jag ska börja efter resan, alltså måndagen den 27 feb och sen ska jag försöka hålla detta löfte i sex veckor. Då ska jag enligt tidninge vara snabbare och grymmare på att springa. Mitt mål är nog att springa ett maraton någongång. Men får nog börja med ett halv-maraton. Eller ett ännu kortare lopp. Jag hoppas att jag fortfarande vill göra detta när jag kommer hem från resan för nu har jag kladdat ner sex veckor i min kalender med bläck. Det går inte att sudda, jag måste helt enkelt göra detta nu. Den sjätte veckan kommer antagligen att bli en kort vecka för vi åker ut och reser igen den veckan men huvudsaken är väl att jag kommer i bra form. Jag kommer att spara pengar och tid av att inte gå på gymmet och pengarna får jag nog lägga på ett par nya springskor. Jag har laddat ner en "spring-app" på mobilen och känner mig redo. Det enda som står emot mig är min lathet. Jag har blivit en lat amrikanare som antagligen tillslut kommer att sitta tjock som en luftballong i en soffa och äta chips till lunch. DEt återstår att se. hej och hå nu ska jag sova. god natt!

nu var det dags att skriva igen!

Nu har jag inte skrivit på typ en och en halv vecka. förlåt. Det har väl egentligen hänt något speciellt som jag behövt berätta för er helt enkelt. Jag fyllde 20, saknade min familj och mina svenska vänner och åt massa godis och glass men mina nya vänner. Dagen efter firade familjen Bohlsen mig på Tellers (en restaurang). Vi åt god mat och jag fick fina presenter. Helgen som passerade tillbringade jag på Long Island's universitet där jag studerade History of American Women. Det var suuuuuper boring!!! Men nu är jag klar och behöver inte plugga mer under min tid här i USA. Annars har jag gått till gymmet och hängt med Linda.

På fredag ska Linda ha ett jewelry party och jag ska försöka att inte spendera för mycket pengar. På söndag åker jag, Hannah och hennes farföräldrar till deras båt som förtfarande finns nere i The Virgin Island. Det ska bli underbart. Sol och värme och stressfritt.

Under ett par veckors tid har jag kollat igenom gamla säsonger av One Tree Hill. Det är helt galet hur jag aldrig kan få nog av det. Jag blir så inspirerad av serien och vill börja leva mitt liv. Nu. Det känns ibland som att tiden står still här i NY. För mig gör den det. Det kommer att bli konstigt att åka hem till Sverige i Juni och se att många vänner har kommit så lång. Flyttat, börjat plugga.... det känns som att det jag längtar hem till är livet jag levde innan jag åkte hit, men det livet finns inte mera. Jag har inte kvar varken min lägenhet eller mina vänner i staden där jag used to live. Ändå längtar jag hem så otroligt mycket. Jag tänker på det varje dag och vill att tiden ska gå fort. Och samtidigt vet jag att det kommer att bli jättesvårt att lämna min älskade Hannah här på Long Island. Men jag har fortfarande tid kvar här och även om jag går igenom min kalender varje dag och bläddrar fram de få veckorna som återstår så försöker jag leva i nuet varje dag. Vissa dagar är det bara svårare än andra. Och nu tog det sista inspelade-OTH-avsittet slut och jag måste sova.

Btw så köpte jag en ny kamera igår. En bättre one. Den ska åka ner i väskan till the V.I på söndag så att jag kan göra er allihopa jätte avundsjuka på mig och solen. För jag är jätte avundsjuk på alla er som sitter hemma i Sverige med era familjer och vänner och kan gå ut på krogen. Det är faktiskt sant. Även om mitt liv här verkar sååå glamoröst så går det inte att jämföra med ett liv där man kan tillbringa all sin tid med männsikor man älskar. Jag saknar er allihopa helt enkelt. puss

 
Idag tog jag denna fina bilden utanför huset. Ville dela med mig av den. Har faktiskt tänkt att förstora den och göra en tavla av den.


Hej och tack. Aldrig mera blir jag en teen again.

Imorse gick jag upp kl 5.15am för att åka till gymmet och träna. Kom hem strax efter sju och hade time att fixa med ett och annat innan jag väckte Hannah. Hon var svårväckt och nu, kl 8.33pm, sover hon som en stock. Jag bäddade ner henne tidigt ikväll så att jag slipper låta som en hackande cd-skiva imorgon. Jag ska också lägga mig och sova nu.
Imorgon ska jag och Linda ha våran första session tillsammans med vår PT. Jag hade min första lektion i Tisdags, själv, och det var grymt! Jag boxades, hoppade, joggade, lyfte, böjde, mm mm. Har träningsvärk i min kropp och det känns underbart så imorgon bygger jag på den ytterliggare lite!!!! Efter två veckor där jag varit sjuk är det awesome att vara tillbaka på gymmet, och denna gången ett nytt gym med nya möjligheter!
I kväll var Hannah så söt mot mig! Jag fick massa kramper i ryggen och var tvungen att ligga ner under eftermiddagen lite. Hon kom och bäddade ner mig med filtar och masserade mig och när vi åt middag lade jag mig ber på två stolar. Då lade hon sig ner också så att vi kunde se varandra under bordet och vi pratade om allt möjligt. Vi åt pizza som vi (jag) hade lagat och hon tyckte att den var perfekt! Jag känner mig alltid så uppskattadnär jag umgås med henne. Hon sprutar ursig komplimanger om vi gör scrapbooking eller om jag visar henne ett nytt plagg som jag köpt. Och det är så sött när hon, apropå ingenting, säger att hon älskar mig. Det värmer verkligen! En annan grej hon sa ikväll var Förlåt. "förlåt för att jag sa att du var elak i början". (Det var en dag i Juli, ett par veckor efter att jag kommit hit och vi bråkade och kom inte överens och hon blev arg och sa lite dumma saker. Jag grät. Minns dagen så väl, och tydligen gör Hannah det också. Jag började skypa med syster Lisa och grät ännu mera och ville hem. På kvällen grät jag mer och mer och skypade med Maja och mamma när det var mitt i natten i Sverige.) Men idag då, när hon sa förlåt kändes det som att jag pratade med en vuxen. Hon är så mogen och ibland känns det som att jag kan prata med henne om nästan allt. Hon är underbar. Hon är en så himla fin tjej! Jag är såååå glad att jag kom till denna familjen! Skulle aldrig ha kunnat hitta någon bättre! Tack gud/mother nature/faith/buddah or whatever!
Nu ska jag sova. God natt!!

kris?!

Hej, jag måste erkänna något. Jag har fått ålderskris. Yes, Mimmi Karlsson, 19 år, ålderskris. På fredag är jag inte längre tonåring och då, enlige Hannahs farfar, blir jag en kvinna. Jag vill inte bli en kvinna. Hur kul låter det på en skala?! I sju måander har jag betett mig som en mamma. Jag menar inte att jag har haft sju dåliga månader, men jag har inte riktigt haft kunnat bete mig som en 19åring. Allt ansvar har legat över mig som ett moln varje dag, och jag jag som är miss-vill-göra-allt-perfekt har blivit stressad över småsaker. Och nu ska jag ta på mig rollen att bli en kvinna också. Nej, jag stejkar.

Jag minns förra året på min födelsedag, jag ville inte fylla 19. Hur tråkig ålder som helst. Istället blev jag 18+1. Jag åt middag med mina vänner på Höga C i Uddevalla och hade jättekul resten av kvällen. Jag tror att polisen kom två gånger och klagade och ett par veckor senare fick mina föräldrar ett räkning hem i brevlådan pga högljud lägenhet. Det är ju något jag men all säkerhet slipper iår. Men jag skulle väldigt gärna betala den räkningen för att få ha den festen som jag hade förra året. I år blir det något helt annorlunda. Jag vet inte ens vad det blir än, trots att jag planerar allt. Men detta har jag liksom undvikt att planera. Människor omkring mig är mer uppfyllda än vad jag är. Visst ska det bli kul att fylla år, men samtidigt får jag känslan av att jag är på helt fel plats just nu. Jag borde varit i Sverige och gå till systemet det första jag gör när jag vaknar på fredag. Sedan borde jag ha festat och dansat hela kvällen och natten lång.

Jag antar att jag egentligen, för att inte kalla detta en ålderskris längre, bara saknar min familj och mina vänner oerhört mycket. Det känns alltid värst under högtider.

Jaja, från en sak till en annan så har jag bytt gym. Går nu till Bally Sport. Idag gick jag och Linda på en timas bootcamp och vi typ dog, men det var grymt!! Imorgon har jag en tid med en personlig tränare i en och enhalv timma. Det ska bli grymt. Just nyu är jag jättemotiverad till att träna och vara nyttig. Men jag känner ju dock mih själv. Imorgon blir jag väl sugen på glass eller nåt. Nu ska jag i alla fall sova och komma fler timmar närmare till att bli 20. Det blir säkert en jättetrevlig födelsedag, det är nog bara jag som mesar mig. I'm sure that to be a woman is awesome... Isn't it?

RSS 2.0