Mimmi & New York

Barn gillar bröd. Av det blir det smulor. Mycket smulor. Personalen på The Beach Tree gillar nog inte barn. Och inte brödsmulor. Men deras jobb är att ta hand om kunderna på samma sätt som mitt jobb är att ta hand om Hannah. Jag skulle inte bli så glad om jag hade brödsmulor i en hög stor som en myrstack under köksbordet efter varje middag. Som tur, och skillnaden mellan mig och personalen på The Beach Tree är att jag har en talan. Ibland i alla fall. Jag kan alltid försöka på alla sätt och vis att få barnen att äta ÖVER bordet och INTE UNDER. Personalen på The Beach Tree kan bara stå och titta på när barnen ger dom fler och fler städtimmar. Och le måste dom göra också. Det måste inte jag. Inte alltid i alla fall. Jag har det allt rätt bra.

Efter massa bröd och brödsmulor blir det ofta bad. I poolen eller badkaret. Men rena måste barnen bli i alla fall. För även om tusen miljoner brödsmulor hamnar på golvet, hamnar alltid lika många i håret och innan för kläderna. Alltid. Bad är inte alltid lika kul som att äta bröd och leka med brödsmulorna. Men det måste bli av. Tyvärr. Det skulle ibland vara bra om man kunde gå in i ett rum och bli ren utan att behöva göra något alls och utan att behöva frysa och ta av sig kläderna. Och utan att det skulle kännas. Den apparaten ska jag uppfinna. Någongång. Kanske i mitt nästa liv. Jag borde bli uppfinnare då. Kanske har jag redan uppfunnit den. I ett tidigare liv på en annan planet. Kanske. Ingenting är omöjligt. Nej, nu flummar jag. Men dagen har varit flummig. Och nu är det slutet på dagen och nu är jag som flummigast. Typiskt att jag tar ut det här.

Framför mig står en GOD skål (eller skålen är ju inte god) med vindruvor. Dom är gröna och stora och goda.

Inatt hoppas jag på some sleep. Utan att vakna ur mardrömar. Utan att höra Maya skrika och grina. Bara sova liksom. Ska det vara så svårt?!

God natt people! Have a nice week!

-Mimmi