Mimmi & New York -

Regnet öser ner

Ja, idag verkade det som att himlen sugt upp en hel sjö och dumpade det ner över Islip. Inte kul alls. Jag hamnade på Starbucks med en Vanilla Latte i handen och min ipad framför mig med Maja på skype. Men nu skulle hon gå och läsa en bok så jag sitter här i min ensamhet och fryser om händerna. Jag funderar på vad jag vill göra. Jag känner inte för att göra något alls. Inte ens att åka hem och kypa ner framför en film. Idag saknar jag min familj så att det gör ont. Jag ska nog sitta kvar här på Starbucks ett tag till och köpa något nytt att dricka... Och nu är det gjort. En iced tea lemonade finns nu på mitt bord framför mig. Men jo, jag saknar min familj oerhört mycket! För mycket! Även om jag vet att dom kommer hit snart så är det jobbigt. Men jag kan också berätta att jag antagligen åker till the city på lördag och har tänkt att gå runt och kolla på lite saker som familjen och jag kan göra när dom kommer hit. Jag har redan en lång lista där dom kan välja och vraka och plocka ur det bästa att se och göra och köpa! Det kommer att bli grymt!

Från en sak till en annan ska jag söka till någrs utbildningar till hösten. Jag vet vart jag vill, vart mitt mål är, men jag vet inte riktigt hur jag vill att vägen dit ska se ut. Så jag ska söka massa och hoppas på att kunna bestämma mig i juni någongång när man får beskeden om man kommit in eller inte. Just nu ser det ut som att kommer att läsa en kurs på distans så att jag kan befinna mig var som helst och plugga. Det känns som en bra idé just nu eftersom jag antagligen kommer att vilja vara överallt när jag kommer hem till Sverige! Min landningspunkt blir nog dock Högsäter, men efter några veckor där kommer jag att behöva nya äventyr. Det kommer att bli en stor omställning från att åka härifrån, precis som det var när jag åkte ifrån Sverige. Minns den första dagen så väl. Mamma, pappa och Maja körde mig till Landvetter och pappa sa i bilen att det är fortfarande inte försent att vända om. Haha

Men jag vände inte om och har inte gjort det än. Och jag tänker inte ge upp, hur trött jag än blir på saker och ting. Jag tänker fullfölja mitt år här och sedan åka hem och känna mig stolt över att jag klarade det. När vi kom till flygplatsen checkade jag in och sedan var det dags att säga hejdå. Jag kunde knappt kolla mamma i ögonen för hon började gråta. Kramar och pussar hej då och jag försökte att inte gråta och jag klarade det. Lite tårar i ögonen bara. Jag var så exalterad inför mitt äventyr och förstod nog inte riktigt att det skulle dröja så länge innan jag fick se dom igen, (förutom på skype förstås). Men det var en bra dag. Och efter den dagen har jag haft många bra dagar, men många mindre bra dagar också. Men det skulle jag säkert haft om jag var hemma i Sverige också. Och jag funderar ibland på vad jag skulle gjort om jag inte åkte hit, och jag har ingen aning! Det var nog ett bra beslut att åka hit. Och skulle jag inte gjort det, skulle jag aldrig fått uppleva allt som jag nu fått upplevt.

Nej, nu fryser jag häcken av mig. Nu åker jag hem från Starbucks, nu får det vara nog. Hejdå.

2012-01-12 @ 17:30:46 Allmänt Permalink

Kommentarer

Madeleine skrev 2012-01-12 @ 19:27:01

Jag tycker det är jätte starkt av dig att va hemifrån ett helt år! Jag tycker du är väldigt duktig som gör det, och jag är avundsjuk på att jag inte tog chansen till ett sånt äventyr när jag va "yngre" :) Du har klarat en lång tid nu som sagt o du kommer att fixa resten GALANT! Kram på dig Mimmi! /Kusinen

Anonym skrev 2012-01-14 @ 21:15:25

ååååh jag saknar dig !!!!!!!! skitmycket!!! det är jätte konsigt att avra i sverige utan dig här! pussspussskramkramkram / LISA

URL: http://lisaell.blogg.se/

Trackback