Godmorgon och godnatt
I Sverige börjar nog människor gå upp nu efter en skön sömn. Själv har jag inte gått och lagt mig än. Är på väg. Tänderna är borstade och sminket ligger i något avlopp nånstans. The point is that jag ska gå och lägga mig nu. Snart. Tänkte bara att jag skulle uppdatera här lite först. Denna veckan började med att min kropp blev anfallen av ett par elaka virus. Dom satte sig med hammare i mitt huvud och bankade på skalet. Ibland kröp dom ut i armar och ben och vred och drog i mina muskler också. Dom tyckte också om att leka hoppa-i-sängen i mitt luftsystem så slutsatsen är att dom hatade mig. Måndag, Tisdag, Onsdag och Torsdag morgon spenderades liggande i min säng, eller när jag orkade, i soffan på nedervåningen. Jag glömde bort hur det kändes att le och skratta, och att gå och träna var otänkbart. Jag testade tre olika painkillers/medicin (kalla det vad du vill), men inget seemed to help. Som tur är har vi en himla härlig städerska som kommer några gånger i veckan och hon tog med sig något nytt och jag tror faktiskt att det var det som gjorde mig frisk. På Torsdagen hade jag energi till att åka till CVS och köpa nagellacksborttagningsmedel och glass. Glass gör en alltid bättre när man är sjuk. Linda kom över och vi smaskade i oss peanut butter cup ice cream. Yummi!!!
De få vakna timmar denna vecka har jag kollat på alldeles för många avsnitt av OTH. Det är så grymt bra att jag ibland blir arg. Jag undrar hur det skulle bli om någon gjorde en serie om min gymnasietid i Uddevalla. Den skulle ju inte bli helt ohändelserik iallafall. Problem, ovänskaper och olycklig kärlek finns väl i varenda High School vare sig man befinner sig i Uddevalla eller i North Carolina. Men gymnasietiden består ju inte bara av elendheter. Så många otroligt bra minner jag har alltså. Jag hade den bästaste klassen ever och trots stress, läxor och prov så hade jag faktiskt jävligt kul! (för det mesta iaf) Det är faktiskt så att även om jag minns dåliga perioder och minnen, så är dom bra minnena dubblet dubbelt så stora. Vilket jag är glad för. Jag saknar det helt enkelt. Allt!
Idag, den 27 jan 2012 har jag tillbringat sju månader här i the US. Fem till och sedan har jag ett års kalas. Då är det dags att börja om på nytt igen, eller att falla tillbaka till vardagen som var innan. Ibland (rätt ofta) bläddrar jag igenom min kalender (som mamma skickade hit btw), eller blickar över månaderna i telefonen. Det går så snabbt att bläddra fram fem månader. Hela februari och april är redan fullbokade. Då återstår TRE månader. Där ska det klämmas in ett smyckesparty, ansökningar till högskolor, Hannahs dans recital, eventuellt en weekend till Chicago med Linda och Mareike och förhoppningsvis massa dagar vid poolen. Ja, det blir nog fem bra månader. Jag håller tummarna för det iaf!
Nu är klockan kvart i tre och jag borde verkligen sova så att de små elaka virusen inte kommer tillbaka. Godmorgon Sverige, Godnatt USA.
Kommentarer
Trackback
