Mimmi & New York

Det fina vädret bara kommer mer och mer. Idag har vi varit på stranden och solat och lekt i sanden. Hannah tvingade mig till att gräva en pool runt om ett sandslott (en sandhög) och vi grävde och grävde. Konstigt nog fick jag aldrig någon känsla av att jag hade tråkigt. Då visste jag att stressen började försvinna. När jag är stressad är jag sur, grinig och inte tålmodig alls. Typ som mamma. Men sedan Jitka kom hit har jag haft så mycket roligare än vad jag haft på länge. Det var verkigen en toppen dag idag!!!

Visst är det fortfarande tusen kom-ihåg-lappar i mitt huvud (och i min kalender som tur är, om en i mitt huvud skulle försvinna), men att få så mycket stöd och hjälp av någon (Jitka) är underbart och jag känner mig inte ensam längre.

Idag är det 30 dagar kvar tills jag flyger hem till Sverige. (31 dagar tills jag landar) Det är så mycket blandade känslor och jag är rädd att jag, när jag kommer hem till Sverige, kommer att oroa mig mycket över Hannah, och sakna henne så att det gör ont i kroppen. Det är jobbigt att bara tänka på det. Hon är ju min lilla baby!! Tänk att nån annan ska ta hand om henne nu. Det är en konstig tanke.

På onsdag ska jag in till city och träffa Ellen, min gamla klasskompis. Det ska bli jättekul vekligen!!! Imorgon fyller hon år förresten!!

Nu ska jag gå och lägga mig, ny duschad efter allt salt och sand i mitt hår, och jag hoppas på en natt utan mardrömmar. Igår natt (natten tills idag) drömde jag om Hannahs dansuppvisning. Skor, kläder, snack, sockar, body, smink, hårnålar, accessoarer och mer och mer. Det tog typ aldrig slut. I drömmen var det Maja, lilla syster, som skulle ha uppvisning fast alla kostymer åså var samma som Hannahs. Maja glömde sina stepp skor (eller det var nog jag som glömde dom), och senare blev vi jagade av nån i ett köpcentrum. Herregud, vad händer med mig?!?!

Jaja, jag får försöka tänka på nått bra. God natt på er! :) vi ses om typ 31 dagar!