Tiden äts upp

Vi spenderar ytterligare en helg på familjens båt och ett samtalsämne som kommer upp ofta är att jag åker härifrån snart. Det finns mycket kärlek i luften hela tiden. Hannah vill gosa, kramas och umgås hela tiden, vilket jag uppskattar väldigt mycket men det gör det också svårare och svårare att lämna henne. På måndag kan jag säga "jag åker härifrån nästa vecka". Jag är ledsen att säga det men jag är inte exakterad ett dugg just nu. Det kommer ju antagligen att ändras när jag landar i Göteborg men just nu är det bara sorg i mina tankar... :(

Jag kommer väl ihåg dagen då jag steg på planet till USA. Måndagen den 27 juni 2011. Mamma grät men inte jag. Jag förstod inte riktigt att jag faktiskt skulle var borta ett helt år. Jag trodde nog att jag skulle komma hem efter en vecka. Men det är nu, i juni 2012, som jag kommer hem om en vecka. Efter ett helt fantastiskt underbart år med underbara människor. Åhh vad jag kommer att sakna Long Island! Men jag kommer att komma tillbaka hit, det vet jag!!! Jag försöker att utnyttja tiden som är kvar så mycket som möjligt för deb går ju så snabbt. Det är ju som att någon riktigt hungrig person äter upp den. Vart tar den egentligen vägen?!

Btw, bilden är inte från denna helgen utan från The V.I i februari :) visst är den underbar?!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0